En vältajmad gruppinbjudan

Sedan några dagar tillbaka har jag varit ledsen och frustrerad och trött. Och förkrossad. Faktiskt.
Utan att nämna vare sig detaljer och namn så går det ut på att att jag har tvingas möta en policy som rör sig i området "sätta på plats-kontrollera-kuva-likforma".

Så, idag, fick jag en gruppinbjudan på facebook från min brorsdotter . Hon tycker att jag platsar i gruppen "Vi som föddes vilda och inte går att tämja oavsett vad". Ja, jävlaremig! En mer vältajmad inbjudan har jag aldrig fått någon gång! Plötsligt satt jag lite rakare i ryggen och tryckte på "Acceptera".

Nu är jag redo för nya tag.

Bråda dagar

Nu ä'r det bråda dagar på min skola.
Vi skriver omdömen till utvecklingssamtalen. Det blir MYCKET skrivande. Få se nu.
106 omdömen att skriva. Ca 10 minuter i genomsnitt på varje omdöme...

Nu är jag ju språklärare så det här är lite knivigt...vänta. Jo, 1060 minuter = ... OK då! Jag tar fram kalkylatorn i tillbehören. ... få se nu...17 timmar! Av rent skrivande. Och då jobbar jag bara deltid. Jag har två klasser mindre än vanligt och dessutom små grupper i Franska. Det finns de som hade det värre. JAG hade det värre förut! De finns de som har över 200 omdömen att skriva!

Detta tar tid! Jag säger inte att det inte ska göras. Naturligtvis måste denna viktiga terminsavvstämning om elevernas utveckling göras. Men HU vilken tid det tar! Och varje termin så glömmer man hur mycket tid det tar. Och de som aldrig gör det kan inte föreställa sig tiden och arbetet. Det är väl därför så många föräldrar faktiskt kommer till samtalen och ber om en kopia så att de får läsa lite om det vi skrivit... för första gången.

Då är det inte lätt att låtsas oberörd och vänligt skaffa fram något. Även om jag naturligtvis gör just det. Allt man tänker på är mängderna av svart kaffe och seeena kvällar. Och ambitionen att skriva något genomtänkt och värdigt deras barn. Och något man kan ha nytta av!

Hå, hå, ja, ja... dags att skriva vidare.

Sportlov

Jag har sportlov.

Jag är den enda i familjen som är ledig. Det känns lite syndigt. Att lämna barn till dagis när man själv inte går till jobbet. Är det inte nästan spöstraff på det? Eller kanske inte, om det bara rör sig om deltidsdagis?

Sanningen är att jag nu ägnar mig åt min bisyssla - mitt kreativa företag. Så jag jobbar ju i alla fall. Men på något sätt känns det inte lika...legitimt. Ännu i alla fall. Kanske när kunderna börjar komma tätare?

I alla fall så har jag hunnit gå in i djupandning nu. Det har man inte hunnit på tordagar i vanliga fall. Lätt, snabb andning mellan klasser och kopiering, det är nog mer ett normaltillstånd för de flesta. Eller är det bara jag? Lite hetsiga jag. Jag vet inte. Men jag vet att djupandning och DN läsning på morgonen - det gillar jag!

Snart är det dock över. Jo, för som de flesta andra lärare jag känner kommer minst en eller två dagar av lovet att ägnas åt att komma ifatt med rättning/bedömning och planering. Minst en eller två dagar. Men just idag ska jag fortsätta ägna mig åt djupandning. Och latte.

Jag gillar sportlov.